På 70-talet gjorde Svenska numismatiska föreningen ett försök att introducera en ny skala, en skala 1-10, se sidan med jämförelser mellan skalor. De skriver idag dock själva på sin webbplats:

...detta misslyckades, och man har nu återgått till den Appelgrenska.

1995 föreslog Ottosson en 100-gradig skala, se nedan. Han använde denna tillsammans med den äldre, traditionella Appelgrenska. I högre kvaliteter får man då fördelan av att kunna skriva t.ex. 01-80, 01-85, 0/01-90, 01/0-93, 01/0-97 osv. På så sätt kan man använda en noggrannare indelning i det intervall man behöver. Skalan liknar också den amerikanska, som de stora graderingsföretagen i USA använder. Deras skala går dock bara upp till 70.

Hamrin och Hyllengren föreslog i Svensk myntförteckning del 1 (1988) att man försöker titta på präglingen och slitaget separat. Präglingen beskrivs med en bokstav A-E (där A ett perfekt slaget mynt, B är normal präglingskvalitet) och slitaget med en siffra, 0-10 (där 0 ett helt ocirkulerat mynt). A0 blir då ett perfekt, utopiskt mynt, B2 blir 01 och B4 blir 1+. Denna uppdelning fungerar bäst på moderna mynt men förslaget har aldrig fått någon genomslagskraft, vilket är synd i just detta fall då det är lovvärt...

Hamrin aviserar i Numismatiskt forum 1/2001 en ny upplaga av Svensk Myntförteckning, där graderingsskalan (för moderna mynt, slagna i ring) är A-C (för präglingen, med A som proof-liknande och A/B som samlarmynt-kvalitet, SM) och en 100-gradig skala (för slitaget). Det är ett slags anpassning till Ottossons skala...

Notera att i sverige har man aldrig slagit proof-mynt (dvs. den speciella präglingstekniken med polerade myntämnen och blästrade, högpolerade stampar, varje mynt präglat flera gånger, stamparna ompoleras efter ett par slag). Man kommer kanske metoden närmast i Sverige med silvermyntserien 1862 (2 och 1 Riksdaler RM, 50, 25 och 10 öre, troligen slagna till världsutställningen i London samma år) och de senaste årens minnesmynt...

SM-kvalitet, som mynten i Myntverkets samlarkassetter kallas, är präglade som de reguljära mynt, men med nya stampar och extra varsamhet före, under och efter präglingen. Fina SM-exemplar kan som bäst kallas proof-liknande.

Fler envisas med en egen skala, t.ex. Wallins mynthandel. Detta gör det onekligen knepigt för oss myntsamlare, som om myntgradering inte vore svårt nog...

In the 70s, Swedish Numismatic Society made an attempt to introduce a new scale, a scale 1-10, see the page with comparisons on scales. Today, they write on their web site:

...this failed, and now one has returned to Appelgren's scale.

In 1995, Ottosson suggested a 100-graded scale, se below. He used this together with the old, traditional scale of Appelgren. In higher qualities you then get the advantage to be able to write 01-80, 01-85, 0/01-90, 01/0-93, 01/0-97 and so on. This way, one can use a more accurate grading in the intervall of interest. This scale also looks like the American scale that the big grading companies use. Their scale, however, only runs to 70.

In Svensk Myntförteckning del 1 (1988), Hamrin and Hyllengren suggested that one look at the minting and wear separately.The struck is described with a letter A-E (where A is a perfectly struck coin, B is normal minting quality) and the wear with a number 0-10 (where 0 is a uncirculated coin). A0 then becomes a perfect, utopian coin, B2 is 01 and B4 is 1+. This separation works best on modern coins, but has never gotten any spreading, which is to bad in this case, since it's a commendable effort...

In Numismatiskt forum 1/2001, Hamrin advertises a new edition of Svensk Myntförteckning, in which the grading scale (for modern coins, struck in a ring) is A-C (for the minting, with A as prooflike and A/B as collectors quality, SM) and a 100-graded scale (for the wear). It's sort of an adjustment to Ottosson's scale...

Note that in Sweden, proof coins (i.a. the special minting technique with polished planchets and blastered, polished dies, each coin being struck several times and the dies repolished after a few strucks) have never been struck. The closest you get to this method in Sweden is perhaps the silver coin series of 1862 (2 and 1 Riksdaler RM, 50, 25 and 10 öre, probably struck for the World exhibit in London the same year) and the last year's commemorative coins...

SM-quality, as the coins in the Swedish Mint's collector sets are called, are struck as the regular coins, but with new dies and extra care before, during and after the minting. Nice SM-specimen can at best be called prooflike.

Some persists in having a scale of their own. This clearly makes it tricky for us coin collectors, as if coin grading wasn't hard as it is...