Startsidan

Start page

Äldre, hammar-, valsverks- eller släggverkspräglade mynt bedöms på ett helt annat sätt är moderna, ringpräglade mynt. Präglingen räknas inte in i graderingen, utan nämns separat. Ett vanligt fel är t.ex. förskjutna stampar eller valsar, som gör att bara en sida är rätt centrerad.

På äldre mynt så är väl centrerade mynt mer värda än snedpräglade. På nyare, ringpräglade mynt är det sällsynt med snedpräglingar och det finns därför samlare som är villiga att betala relativt mycket för sådana exemplar.

På vissa mynttyper är det vanligt med svagpräglade mynt. Detta kan bero på präglingstekniken (t.ex 1 och 2 öre SM på 1700-talet som släggverkpräglades) eller på små detaljer (t.ex. de mindre silvervalörerna under Gustav V där St. Eriksbilden kan vara svagt utpräglad). Hela eller delar av myntet kan vara mindre präglat än resten. Väl präglade mynt är som regel mer värda än svagpräglade. Det är dock relativt enkelt att skilja svagprägling från slitage. Öva gärna genom att fråga mynthandlare visa båda typerna!

Under denna rubrik kan även mynt med spegelglans behandlas, då det har att göra med präglingen. Man känner tydligt igen spegelglans då man ser det för första gången. Ytorna har en tydlig spegelkaraktär, något som är relativt sällsynt på svenska mynt, då man i detta landet aldrig slagit proof-mynt. Spegelglans nämns separat och påverkar naturligtvis priset mycket. Tyvärr har det gått inflation i begreppet, så var observant, det finns mycket pengar för säljaren att tjäna genom att felaktigt hävda att ett mynt är en spegel!

Translation to come...