Startsidan

Start page

Som säljare vill man naturligtvis få så mycket betalt som möjligt och som köpare komma undan så billigt som möjligt. Detta gäller i de flesta sälj-köp-situationer. När det gäller mynt så vet säljaren att köparen ofta har god koll på värderingsböckernas priser och att han/hon därför inte kan sätta ett överpris på en viss bestämd grad. Säljare har tyvärr därför en tendens till att övergradera mynt för att få denna högre grads pris från värderingsboken. Ett för högt pris tas ut, men inte som ett direkt överpris, men via en övergradering. Detta får säljaren själv väga mot sin egen trovärdighet, hederlighet och om han/hon vill ha återkommande kunder eller inte.

En not om värderingsböcker. Den ledande på marknaden är Tonkins Myntboken. Den har sina brister och har fått en del kritik över åren. Det har främst handlat om äldre mynts grad av sällsynthet och vad moderna varianter kallas. Allvarligare är att årtal och varianter ej har några referensnummer vilket gör det svårt att använda Myntboken som referenslitteratur. Även om alla mynthandlare sneglar i den så kan deras prissättning ibland skilja en hel del från densamma. Detta bör man ha i åtanke.

Om man som kunnig köpare har genomskådat säljaren har man ett antal val att göra. Som regel tjänar det inget till att påpeka en ev. övergradering för säljaren, det örat lyssnar han eller hon inte till. Alternativet blir att försöka förhandla om priset. Kanske man kan få ned priset till den korrekta gradens värde? Även om proceduren blev felaktig och omständig, så kanske båda blir nöjda. Det sista alternativet är naturligtvis att inte att ifrågasätta graderingen eller diskutera priset utan helt enkelt gå därifrån!

Translation to come...